Jag och min fina vän Kristina bestämde oss för ett tag sen för att springa ett lopp helt prestationslöst i sommar, där vi kombinerar nytta med nöje.
Jag insåg att jag faktiskt aldrig sprungit ett lopp under 10km, så det är klart att jag måste prova på det! Vi bokade in att springa varbergsloppet 5km.
Kristina kom och hämtade mig kl 11:00 så åkte vi ner till Varberg. När vi kom fram så öste regnet ner. Trots att jag hade regnjacka blev vi snabbt nerkylda och väldigt blöta när vi skulle hämta nummerlapparna.
Men vi gick in på en restaurang som heter Fästningsterassen som ligger precis vid havet, och åt en lunch och hann bli lite varmare och torrare innan det var dags för uppvärmning.
Det regnade fortfarande väldigt mycket och när vi väl satte igång för att springa var det otroligt kallt, men så länge man rör sig brukar det bli bättre. Ju närmare starten vi kom desto mindre regn kom. Nu började det bli behagligt löparväder!
Vi värmde upp i ca 40min och det är verkligen något jag rekommenderar mina klienter att göra innan lopp (beror självklart på vilken distans det är). Det är väldigt vanligt att man värmer upp för lite och de kan bli väldigt jobbig känsla under loppet, man behöver inte vara rädd för att få upp pulsen rejält under uppvärmningen. Det gör det lättare att komma in i ”andra andningen” när man väl springer loppet sen, och få ett behagligare lopp. Vi joggade ett tag och avslutade med korta snabba rusher för att få upp pulsen!
Redan under uppvärmningen kände jag mig väldigt lätt och tänkte att detta kommer bli ett roligt lopp!
Starten gick och vi drog iväg, jag hittade fort ett behagligt tempo och hamnade bredvid en kille på ca 12 år. Han höll ett jämnt fint tempo och avslappnat steg så jag sprang med glädje bredvid honom. Vi sprang förbi många löpare och jag berömde honom: ”Bra jobbat!” Han tackade och verkade oberörd över att springa i 4:20 tempo.
Efter ca 2km mötte vi någon som hejade på killen, och jag sa till hejarklacken ”Han är grym!” och pekade på killen som jag sprang med.
Strax därpå började det gå lätt uppför, nu började han få det lite jobbigare, men han kämpade på och höll i! Men backen slet mer på honom och jag tappade honom, tog rygg på en tjej som också höll fint tempo. Här började det blåsa rejält när vi närmade oss vattnet igen.
Jag high-fiveade med alla som hejade, det gav så mycket energi och jag kunde le genom hela loppet! Det bästa av allt var att jag kunde fortsatt i samma tempo minst ett varv till.
Väl i mål berömde jag löparna runt omkring mig: ”Bra sprungit!”
Efter en stund sprang killen (som jag sprang ihop med första delen) i mål, och jag berömde honom. Han ville lägga sig ner men jag uppmuntrade istället honom att fortsätta gå och ta en banan, han blev väldigt glad för mina peppande ord och jag frågade om han brukar springa och han svarade nej. Han hade så lätt och fint steg utan att träna! Kul att se!
Detta var ett lopp både jag och Kristina bara ville njuta av och inte maxa på. Jag njöt varje sekund av loppet, och slutade på en 7:e plats i loppet med tiden 23:20 med en känsla av att kunna springa minst ett varv till i samma tempo.
Det lär bli fler 5km-lopp i framtiden! ? Så mycket härliga endorfiner man får! Jag kan verkligen rekommendera varbergsloppet, som har en fin bana längst vattnet. Det finns även möjlighet att springa 10km. Banorna är flacka och snabba för de som vill springa fort!
Våga prova något nytt, det kanske blir din grej, så som för killen på 12 år som jag sprang med.
Vi avslutade dagen med en lång varm härlig dusch och gick tillbaka till fästningsrestautangen och åt en middag med denna fina utsikt, innan vi begav oss hemåt!
