Idag går starten till Stockholm marathon, och jag är både lite avundsjuk och lättad över att inte springa idag. Lättad pga värmen, och avundsjuk just för att det är ny bansträckning och en otrolig folkfest!
Jag minns när jag precis börjat springa och hade nyligen sprungit mitt första halv marathon, Göteborgsvarvet, jag satt och kollade på tvn, precis som jag gör idag, hur löpare förberede sig inför starten på Stockholm marathon. Jag var så imponerad, och där och då ville jag också stå där, jag anmälde mig direkt till min första marathon året därpå i Stockholm.
Det blir lite nostalgi att kolla på loppet. Jag minns hur nervös jag var när jag stod där på startlinjen, de längsta jag sprungit innan var lidingöloppet 30km och på träning 35km. Men jag visste att jag skulle klara det, jag var förberedd! Det är inget som slår känslan när du passerar 40km och inser att du kommer att klara det, du får tårar fram tills mållinjen och när du faktiskt springer över mållinjen på 42195m!
Att springa marathon är något man minns för livet!
(Bild från mitt första marathon)
Behöver du hjälp med att utvecklas? Eller bara att tycka löpningen är rolig igen? Boka din tid direkt på www.boka.se/VarjeSteg
