Fredrik är ledare i VarjeStegs löpkurser i både Slottsskogen & Hisingsparken. I helgen genomförde han Kullamannen med bravur och hans berättelse får vi ta del av nedan.
Start: Båstad
Målgång: Mölle hamn
Maxtid 34 timmar
Väckarklockan är ställd på 03.55. Vaknar av mig själv 10 minuter innan larmet.
Sträcker på mig och känner att jag faktiskt har fått några timmar bra sömn vilket inte hör till vanligheten innan en tävling av denna kaliber.
Mina två ”dropbags” som ska lämnas in vid start för vidare transport till Check Point/Matstationer utmed banan står klara. Löparvästen med obligatorisk utrustning och det jag ska äta och dricka medans jag springer är packad. Tävlingskläderna ligger utlagda nedanför sängen så det är bara att börja ta på sig. Allt är förberett kvällen innan för vid denna tid på dygnet är man smart och det finns ingen tid att börja ändra på något då.
Kaffe, gröt och sedan mot bussen som ska ta oss från Mölle till starten i Båstad.
Försöker få några extra minuters sömn på bussen men det går så där för tävlingsnerven har vaknat.
Väl framme i Båstad, inlämning av ”dropbags” och hämta ut nummerlapp och gps tracker.
Träffar många löparvänner som, precis som mig, är nervösa och bara vill komma iväg. Tävlingsgenomgång skall ske 06.30 enligt information men inget händer…
Visar sig att utlämning av nummerlappar har dragit ut på tiden så starten skjuts fram från 07:00 till 07:20 och vi söker lä mellan husen för det friskar i rejält i vinden nere vid havet där starten skall ske.
Klockan slår 07:00 och tävlingsledningen ger sista informationen om ändringar på bansträckningen, säkerhetsdetaljer med mera och önskar oss stort lycka till på resan mot målet.
Starten går och vi springer norrut i en några kilometer lång prolog. Väl tillbaka i Båstad viker banan av in mot Sinarpsdalen på Bjärehalvön.
Löparkompisen Marcus och jag, som vid starten bestämt att hålla ihop så länge vi inte sinkar varandra, tuffar på och springer om många medtävlanden de första 15km. Detta för att hitta vår fart och få lite ”luft” omkring oss så att vi inte behöva köa så fort stigen smalnar av eller det är en gärdsgård som ska passeras.
Nu är det nästan ”för bra” väder, 10 grader, ingen nederbörd och vinden har mojnat.
”För bra” är då tävlingsledningens ord för de vill att vi också ska kämpa mot vädrets element och inte bara mot den långa sträckan och höjdmetrarna.
Vi tar oss över Bjärehalvön och när vi kommer ut vid Ängelbäckstrand viker vi norrut och passerar Glimminge, Torekov, Hovs Hallar på vägen upp mot Båstad.
På denna sträcka möter vi de som startat i 100km loppet och tagit kustvägen söder ut. Det blir många hejarop och extra glada tillrop till de man känner.
Strax innan Båstad, på en ganska tråkig och platt sträcka, kommer första svackan för mig. Nu har vi sprungit i 54km. Men eftersom vi strax är framme vid första matstationen så springer jag på i tänkt fart, för jag vet att energipåfyllningen är nära nu.
Dricker varm buljong, kaffe och äter en smörgås från matstationens utbud. Har nyponsoppa och coca-cola i ”dropbagen”. Å vad gott och jag riktigt känner hur energin kommer tillbaka. Byter min tomma gelflaska mot en ny och fyller på alla andra flaskor i löparvästen med sportdryck.
Man blir kall när man stannar upp så skyndar i väg efter ett 15 minuters stopp.
Vi tar samma väg som senast vi var i Båstad men skillnaden är att nu är startfälten så utspritt att vi bara fortsätter i vår bestämda fart över Bjärehalvön en vända till.
Mörkret kommer vid 16.30 och det är dags att tända pannlampan.
När vi tittar ut i Ängelbäckstrand för andra gången så svänger vi istället vänster och söder ut mot Ängelholm och Råbacka camping där matstation nummer 2 är.
På denna delsträcka får vi motvind när vi kämpar oss vidare söderut. Men fortfarande ser vi inget av det regn som det sagts ska komma så vi är glada.
8mil passeras på 10 timmar vilket vi är nöjda med. Vi håller oss till planen med positiv marginal.
Efter 95km får vi pasta med tomatsås, buljong och smörgås och tillfälle att botanisera i andra ”dropbagen”. Byter tröja och fyller på med vaselin på ställen jag vet att det kan börja skava av kläder och löparväst. Matstationen är ute i det fria och jag blir igen kall och vill komma iväg så snabbt som möjligt.
Tar med en kaffe i farten ut på banan igen där en ca 9km lång loop i Ängelholmsskogen väntar.
Denna sträcka är utmanande för huvudet för vi vet att vi nu ska spring runt i en loop utan att komma en meter närmare målet. Tävlingsledningen bara älskar att utsätta oss för sådant här och har döpt sträckan till ”Vita Döden”.
Det är tungt inne skogen med dess sandstigar och det småprat som haft hittills tystnar när vi kämpar på.
Ny kraft kommer när loopen tar slut och vi tar oss söder ut längs havet igen och med riktning mot målet.
Och vinden vänder och får den i ryggen istället, tjohoo.
Nästa stop är Svanshall och dit är det 20 km. Nu har vi mer planlagt börjar varva löpning med att gå i etapper. Detta för att spara på krafterna till de höjdmeter som skall avverkas på Kullahalvön om några timmar. Vi är några löparpar som har samma taktik så vi springer om och blir om sprungna i ett på denna sträcka. Detta är bara trevligt för vi peppar och blir peppade av varandra.
Vi vet att det andra år har bjudits på världens godaste chokladkaka och kaffe i Svanshall så det är med lättnad när vi kommer fram och det är så i år också!
Två kakor, kaffe och ett stort glas mjölk tar jag. Mjölken för att lugna min mage som börjar knorra över all sportdryck. Och det funkar! Den lugnar ner sig.
Nu har vi en mysig sträcka mot Arild framför oss på en liten slingrande skogsstig och sedan kommer vi fram till Kullahalvön som banan genar över till Mölle på andra sidan och matstation nummer 3. Banan över halvön är böljande men inga jätte branta partier. De kommer senare…
I Möller, efter 137km, serveras det potatis-purjolökssoppa och vi får komma in i lä i ett tält.
Byter tröja, buff och vantar. Nytt batteri i pannlampan. Tar med stavar för nu väntar ett antal höjdmeter som ska avverkas på de sista 25km på en slinga runt Kullahalvön.
Blev lite längre paus här än tänkt men vi kommer, lite huttrande, iväg till slut och börjar ta oss an ”berget”.
Känner mig ok i kropp och benen. Inget som gör onormalt ont alls MEN jag börjar bli sov trött och det märks på tempot. Går liksom inte att pinna på utan faller hela tiden tillbaka till att gå mer än jag tänkt att jag ska göra på denna sträcka. Första stigningen kommer… Den är i en tätt och vildvuxen sluttning och jag gillar det. Stigen, eller mer obanat, slingrar sig uppåt och det är bara att tugga på.
Här är benen starka men väl uppe på toppen och ut på den större stigen igen så vill dom liksom inte mata på. Men bara att kämpa vidare och ner till havet via en teknisk och stökig nerfart. På vägen ner hör jag havet mullra och skölja in över klapperstenarna där nere. Det är mäktigt att vara där i det kolsvarta mörkret och höra naturens krafter.
Väl nere är det att ta sig över klapperstenarna ca hundratal meter och fram till stigningen med stor S. Det börjar med en brant där rep är utlagda för att kunna vi ska kunna ta oss upp. Efter repen så blir det att ta sig mer eller mindre på alla fyra upp till en stig. 50 meter på stigen åt vänster och sedan upp och upp igen tills man når toppen på Håkull.
Nu är det bara nerför till Kullensfyr lurar man sig själv med varje gång man stått här och pustat ut de andra åren.
Men nej då det kommer minst 4 stigningar till innan man är framme, men jämfört med det man precis gjort är de ingenting.
Är törstig och har gjort slut på vattnet jag tog med mig från Mölle, har sportdryck kvar men är inte sugen på det söta längre. Vattenstation kommer om några kilometer så vi kämpar vidare.
Det börjar ljusna och jag märker också att vi närmar oss målet för humöret och vårt småprat kommer tillbaka.
Banan är dragen förbi Kullamannens grav så vi springer mot Mölle igen för att sedan vända tillbaka upp mot Kullens fyr och på vägen dit fyller vi på vatten i Josefinelust. Vid fyren blåser det halv storm så vi skyndar oss ner för branten bakom fyren för att komma i lä. Nu är det bara 4km kvar och vi bubblar av glädje att snart få vara framme.
Över några ängar och sedan bara rasar vi ner för berget och över det sista stenpartiet, som är som naturliga trappor, innan vi landar på stranden precis innan Mölle. Nu är det bara 1km kvar!
Efter 24 timmar och 50 minuter springer vi in över mållinjen, tar emot Kullamannen ringen, stänger av klockan och är så nöjda över insatsen.
Som bestämt vid start skulle vi springa tillsammans så länge ingen kände att den blev sinkad av den andre. Så kände ingen av oss utan vi var hela tiden på samma nivå och hjälpte varandra uppåt, framåt under resan. Ren ultra kärlek hela vägen med andra ord 🙂
/Fredrik Larsson, Ledare VarjeSteg Slottsskogen & Hisingsparken
