Det är något speciellt med att planera en tur dagen innan. Att kika på kartorna, rita upp rutten i telefonens app, ändra lite på den för att få den bättre, redigera mer och rita om den. Det ger en härlig känsla om vad som är på gång. Det var så jag kände när jag satt och ritade upp rutten som skulle ta mig en bit längs med södra Kungsleden med start i Sälen. Ingen jättelång runda, det blev 20km totalt enligt appen och sedan överfördes den till min klocka för att visa mig vägen.
Dagen började med en härlig vandring med familjen, och väl tillbaka vid bilen efter en heldag utomhus var det dags att byta om till löparkläderna och ge sig ut. Målet var tillbaka till stugan. Benen höll inte med mig om att det var en bra idé när jag tog de första löpstegen men efter några meter fattade de att de inte kunde hindra mig och gjorde istället som jag sa till dem, ett steg i taget.
Att springa i fjällen är något speciellt, och har du inte gjort det så kan jag varmt rekommendera det. När man springer själv och måste ta foto-stopp en gång i minuten bara för att till slut inse att bilderna aldrig gör verkligheten rättvisa, en sådan runda var det. De första kilometrarna var på trygg mark där vi vandrat flertalet gånger innan med tre spängers bredd i 3 km.
Därefter visade skylten mot Källfjälls-stugan och spängerna tog slut. Nu var det stenigt med krav på fullt fokus.
Och uppför. Och uppför. Och mer uppför. Första fjället, Källfjället, skulle bestigas och väl uppe så var utsikten fenomenal. Efter toppen började sluttningen nedåt och marken täcktes av ljung blandat med hjortronbuskar och fjällbjörkar som jag flög över.

Det är ett fåtal gånger då man tänker att ”det här kommer att vara den gången jag berättar om när någon frågar mig om min bästa löptur”. Men så kändes det där och då. Leendet var från öra till öra och det var bara att kasta sig utför i obanad fjäll-vegetation. Känslan var obeskrivlig och lyckan var total. Såhär skall löpning vara.
Väl nere på lägre höjder så var det plan löpning igen. Mycket spänger, många myrar, blöta stigar och hoppande på stenar. Skyltarna pekade mot Kläppen-stugan och det var bara att följa stigen.
Fötterna hade blivit blöta vid spängerna tidigare så att springa i lite myr-mark var inget som bekom mig längre. Väl vid Kläppen-stugan pekade skylten åt Myrflodammen och tanken slog mig att det gick att korta ner rundan avsevärt. ”Nej” tänkte jag och följde klockan som riktade mig uppåt Syndalskläppen istället.
Och uppåt gick det. En tung stigning med mycket tankar på löp-teknik blev det, men till slut kom jag upp och kände att jag besegrat fjäll nummer två. Fjället ville dock ge mig ett minne av min bedrift så när jag skulle springa över lite blöta partier sjönk jag ner till knäna i klafs. Snacka om att bli förvånad! ”Nåja, ett kort på detta får jag ju ta” tänkte jag och tog fram kameran för att fotografera.

Skrattandes drog jag upp benen och började ta några löpsteg på leden som fortsatte till Lägerdalsfjället. Tredje toppen besegrades och jag belönades med en nerförslöpning som inte var av denna värld. Inte i klass med källfjällets nerförslöpning men ändå en klass för sig. Grönt och stenigt, skog som blandades med gräs. Så vackert det kan vara i fjällen!
Efter några platta kilometer som gick i ett snabbare tempo (längtan efter att nå målet började få mig att öka farten) såg jag den sista backen upp till slutet. ”Här får jag gå” var första tanken. ”Nej, det sitter bara i huvudet, jag skall fortsätta springa” var nästa tanke. Och ja, det var bara att fortsätta. Till slut tog backen slut och jag nådde mitt mål; stugan och en middag som stod och väntade. Med trötta ben stretchade jag och tänkte tillbaka på rundan. Vilken löptur jag fick!

Några tips på leder att springa är:
Södra Kungsleden 9 km – här får du det bästa som Sälen har att erbjuda i form av utsikt med snällt underlag.

Syndalsturen 15 km – att springa längs Myrflodammen och sedan upp på fjället är bara härligt.

Myrflodammen-kläppenskjulet 6 km – en härlig tur/retur med fina stigar fast oftast en hel del mygg.
Kryss-leder på alla platser -det kan inte gå fel om man väljer en sådan led. Oftast blir det tur/retur men det blir en bra runda ändå.
Kortfattat, har du möjlighet att springa i fjällen? Ta chansen och gör det. Du får en löptur som garanterat är något att minnas.
Med vänlig hälsning,
Martin