“Nu har jag hittat en fantastisk balans, och hittat tillbaka till glädjen i löpningen. Jag får vara skadefri och stärka upp kroppen i varje steg, istället för att bryta ned den. Jag känner mig naturligt avslappnad när jag rör mig och att jag är fri i min egen kropp.”
Kom i kontakt med Nathalie:
Nathalie håller till på Lindholmen.
Mail: Nathalie@varjesteg.se
Telefon: 0738314808
Utbildning
Legitimerad Fysioterapeut
Leg. Fysioterapeut/sjukgymnast, Göteborg Universitet. Degree of Bachelor of Science in Physiotherapy.
Diplomerad Rörelsecoach
En utbildning som pågick flera månader där fokus ligger på att lära sig själv, och hur man coachar andra, att gå mjukt och skonsamt i vardagen.
Diplomerad Löpcoach
En utbildning som pågick över ett år där fokus ligger på att lära sig själv, och hur man coachar andra, att springa mjukt och skonsamt med frihetskänsla.
Diplomerad Postural tränare
Postural tränare genom utbildningen Physioscale. Grunderna och avancerad nivå i Postural träning och manuella tekniker.
Meriter
| Lopp | Distans | Antal gånger |
| 100miles
HUB Ultravasan Sandsjöbacka Trail |
161km
110km 90km 89km |
1
1 1 1 |
| Swissalpine GötaledenBohusleden 1-6Bohusleden 6-9 |
78km 75km65km55km |
11
1 1 |
| PilgrimsledenSkövde 6-timmars | 56km52km | 12 |
| Stockholm marathon | 42km | 3 |
| Båstad marathonSkogsmaran Vildmarksleden | 42km42km | 12 |
| Lidingöloppet | 30km | 3 |
| Göteborgsvarvet | 21km | 5 |
| Skövdeloppet | 21km | 1 |
| Stockholm halvmarathon | 21km | 1 |
| Budapest halvmarathon
Skatås ryggar Finalloppet Tjejmilen |
21km
21km 19km 10km |
1
1 1 1 |
| Midnattsloppet | 10km | 1 |
| Sylvesterloppet | 10km | 3 |
| Billingehusloppet
Lerumsloppet |
10,5km
10km |
2
1 |
Vem är jag?
Som barn tränade jag inte särskilt mycket, jag tyckte det var ganska tråkigt och ägnade mig mer åt att pyssla. Jag är ganska kreativ så redan vid 12-årsålder började jag sy kläder åt mig och min syster. Jag anordnade en “skola” åt min syster, så hon kunde läsa och skriva redan innan hon började skolan. Vi hade också ett väldigt stort intresse för scouterna, vi byggde kojjor i alla dess former.
Jag började senare vid 12-års ålder att spela badminton. Jag kände en stor passion för sporten redan första gången jag provade det. Jag minns det så väl, jag och min bästa kompis skulle prova på dans och badminton. Jag hade ingen aning om vad badminton var och tänkte väl att jag skulle fatta tycke för dansen. Men så fel man kan ha… det blev helt tvärtom. Dans var inte riktigt min grej.
I början spelade jag bara för skojs skull. Men sedan provade vi att tävla, och tävlingsmänniska som man är fick man en riktig kick av det! Trots att man fick totalspö första matcherna, om inte första åren.
Men jag gav mig an på att jag skulle bli bättre, och runt 16-års ålder var jag och tävlade bland de högre serierna. Samtidigt märkte jag hur viktig konditionen var för att orka med matcherna, så jag började att springa.
Där var det inte alls samma passion i början som för första gången jag provade badminton. Det kändes tugnt när jag sprang, och jag såg 100m framför mig som ett mål att klara av att springa i sträck.
Men när jag hade klarat av det fick jag en oväntad kick. Hur kan något så jobbigt vara så fantastiskt efteråt?
Jag började öka sträckan succesivt och snart kunde jag springa några km. Jag kommer ihåg att jag och min syster brukade springa en sträcka på ca 3 km, vi hann knappt att börja innan hon hade stuckit iväg utanför mitt synhåll. Det brukar hon fortfarande reta mig för än idag, men ändå tillägger hon med glimten i ögat att “det vore skillnad om vi gjorde de testet nu”. Tävlingsmänniska som man är gav jag mig an på att jag skulle klara Göteborgsvarvet som mitt första lopp.
Jag ökade på kilometrarna och det gick lättare att springa, men det var fortfarande påfrestande för kroppen.
När jag klarade Göteborgvarvet, utmanade jag mig med flera lopp såsom Lidingöloppet, Stockholm marathon, olika milslopp såsom Midnattsloppet och Tjejmilen mfl, flera gånger om. Det gav en riktig kick att kunna utvecklas i löpningen.
Men andra gången jag sprang samma lopp kunde jag känna en oro inom mig, prestationsångest. Jag kunde ju inte prestera sämre än förra året?
Jag köpte en pulsklocka så jag kunde hålla koll på tid, puls och distans för varje steg jag tog.
Jag ökade intenstiteten och blev skadad hela tiden, först var det knät, sedan höften, och allt ifrån ont i foten till benhinneinflammation.
Det var deprimerande, dels för att jag inte kunde utöva den löpningen som jag älskar, samtidigt som jag visste hur tufft det var att komma tillbaka till den formen man hade innan man blivit skadad.
Till slut tröttnade jag på alla skador, och fokuserade bara på att bli skadefri, det var mitt enda mål. Innan kunde jag tänka att “jag måste bli skadefri innan det …. loppet”
Nu har jag varit skadefri sedan dess, ända sedan jag bestämde mig för att jag är min egen frihet, och förändrade mitt rörelsemönster.
Sen dess har jag sprungit flertalet ultralopp (distanser över marathon), bland annat Swissalpine, Ultravasan och 100miles (161km). Där är alla hjältar, oavsett tid! Så borde det alltid vara, för du är din egen hjälte.
Men när jag släppte på prestationen kom även prestationen. Jag har lärt känna min kropp när den är avslappnad, och när den är spänd, vilket har resulterat i att jag blivit effektivare och därmed snabbare.
Men den största gåvan är att jag har hittat en fantastiskt balans, och att jag hittat tillbaka till glädjen i löpningen. Jag får vara skadefri och känna mig lätt och fri i kroppen, varje dag, inte bara ibland.
För varje steg jag tar idag stärker jag upp min kropp, istället för att bryta ner den.
Jag själv äger min egen kropp, och låter inte puls, tid och distans påverka den. Det är en fantastiskt frihet och lättnad.
Nu vill jag lära dig att lära känna din egen kropp. Alla har en egen medfött förmåga att röra sig mjukt och skonsamt. Vilket även innebär effektivare och snabbare, eftersom du inte arbetar mot kroppen, utan med kroppen.
