fbpx

RaceReport, Pilgrimsleden 56km

RaceReporten är skriven av Gunnar Skaven, platschef och ledare för VarjeSteg Kungälv:

Egentligen var planen att springa Ultravasan 90 denna sommar, men tyvärr blev det inställt p g a Corona även detta år och kommer inte att gå mellan Sälen och Mora förrän sommaren 2022. Man kan såklart springa den så kallade Hemmavasan i 90 km istället om man vill, men för egen del lockade det inte att springa fullt så långt utan depåer. Då min första ultra var en riktig berg och dalbana, men ändå oerhört tryggt då sällskapet var två fantastiska ultralöpare och löpcoacher,  var det naturligtvis roligt att Martin och Nathalie var sugna på att göra ett nytt äventyr. Tyvärr kunde inte Martin följa med denna gång, så det blev jag och Nathalie som gav oss iväg på det här äventyret. På menyn stod Pilgrimsleden Göta älv – Etapp 2- 6. 

Den här banan passade mig ypperligt bra eftersom jag cyklat i princip hela vägen vid flera tillfällen och även sprungit många delar av banan. I min värld skulle det inte bli allt för många överraskningar, men ultra är ultra och efter mina två försök så inser jag att man aldrig kan veta vad som väntar.

Hursomhelst. Då datumet för loppet var den 13 Juli var naturligtvis vädret oerhört intressant. Trots att prognosen inte stämde överens alls förra gången jag sprang en ultra var det ändå bra att försöka få ett hum om hur varmt det skulle bli. Prognosen någon dag innan visade på 31 grader och strålande solsken. Med tanke på att jag blev överhettad sist när det var typ 20 grader och solsken insåg jag att detta kan bli tufft trots att distansen var något kortare. Någonstans mellan fem och sex mil räknade vi med att det skulle bli.

Nathalie hade använt en annan app som visade på regn mer eller mindre hela dagen och hon kom därför till start med både jacka och vantar. Själv valde jag shorts och t-shirt och keps. 🙂 (De gäller att vara förberedd på alla väder hälsar Nathalie ;))

Strax efter klockan 6 bar det iväg från Nylöse Kyrka i Gamlestaden. Efter lite letande hittade vi leden som bar upp med en rejäl stigning direkt upp på berget ovanför Alelyckan via Kvibergs kyrkogård. Här var det trevlig grusväg, med ganska mycket höjdmeter. Därefter vidare förbi Burmabacken och in bakom Kortedala brandstation. En trevlig skogsstig tog oss vidare till en riktigt brant backe som tog oss ned till Lärjeån. Skönt att springa den nedför tyckte jag som cyklat uppför den några gånger tidigare. Lärjeåns dalgång bjöd på fantastisk löpning längs med Lärjeleden i ”Lilla Amazonas”. Redan här tänkte jag att idag ska jag inte bli för varm så jag doppade kepsen i Lärjeån för att svalka huvudet. Trots att det fortfarande var tidigt var det redan en bra bit över 20 grader. 

Vidare fortsatte vi upp mot Angered där leden går tillsammans med Bohusleden en bit. Ett kort asfaltsparti (till Nathalies förtjusning) ledde oss till en ny stig som jag missat tidigare. Därefter kom vi upp mot Vättlefjäll och återigen en bekant sträckning för min del. Vi sprang längs med Surtesjön i ett gött mystempo och här passade jag också på att doppa hela mig i vattnet för att verkligen hålla kylan nere. Än så länge var värmen i schack.

Vidare genom Vättle upp till Bohus och Jennylund där vi hade liten förhoppning på toalettbesök och vattenpåfyllning, men ridklubben hade tyvärr inte öppnat för dagen så vi fortsatte lite till genom att springa på Vättlefjällsleden som går parallellt med Pilgrimsleden förbi sjön Mettjärn där det återigen skulle doppas huvud och keps. Vidare till Dammekärr där jag visste att det fanns vattenpåfyllning. De hade förmodligen kalkat precis, så vattnet smakade inget vidare, men det var ändå gott att få fyllt på igen för nu visade termometern på 28 grader och det började gassa rejält. 

Efter Dammekärr blev det en mysig stig en bit fram tills vi korsade Dalån och där var också sista chansen att svalka sig genom att doppa huvudet i ån. Nu väntade det parti som jag haft farhågor om innan och solen stod högt på himlen när grusvägspartiet längs med Uspastorpsvägen väntade. Ingen skugga och ingen möjlighet att kyla ned sig innebar att det nu gick in i ett tuffare skede. Vi sprang ändå på ganska så bra och tog oss ganska snabbt upp mot Kilandavägen där vi hade lite svårt att hitta var Pilgrimsleden tog vägen. Detta berodde på att det var helt igenvuxet och vi fick brotta oss genom gräs och brännässlor upp till maghöjd ungefär (se bild nedan). För första gången hittade jag där också ett parti som till och med Nathalie tyckte var lite tufft att passera! Det var inget långt parti, men det tog en stund att plöja igenom gräset, men belöningen efteråt blev en fin stig till Prästalund. Därefter var det dags att åter fylla på vatten vid Starkärrs kyrka och ett efterlängtat toalettbesök hann vi också med. 

Bild på de igenväxta partiet av leden.

Återigen en bit asfalt och grus på Starkärrsvägen mot Älvängen. Jag var nu riktigt riktigt varm och det började bli rejält tufft, men jag visste ju också att det inte var så långt kvar. Förra gången jag sprang så fick jag i mig för lite salt, så denna gång hade jag laddat på med rejält med salta nötter som jag försökte få i mig, men det gick över huvud taget inte, utan de bara vände i halsen och kom upp igen, så jag fick fortsätta med vatten en bit till. Vi sprang förbi en kohage och karet med deras dricksvatten såg nu riktigt lockande ut att doppa huvudet i. Även någon enstaka vattenpöl lockade att ta sig ett dopp i.

Vi sprang vidare på ridstigen bakom Älvängen och kom därefter ut mot Skepplandavägen där min fru Mimmi mötte upp med mer vätska! Det var verkligen guld värt för nu var det som sagt väldigt varmt! Jag försökte peta i mig en mentos, men det gick inte heller. Kroppen var nu riktigt överhettad och det var bara att ta det lugnt, dricka, få en dusch med kallt vatten över sig och försöka kyla ner sig lite igen. Nu var det ju ändå inte mer än 5-6 kilometer kvar. 

De sista kilometrarna gick inte speciellt snabbt, och det var en ganska rejäl stigning upp över Frövetberget, men det här var ju min hemmaplan så det var inga nyheter. Lite andhämtning på toppen och sedan i stort sett nedåt på vägen hem. Jag hade en fundering innan vi började springa på att ta en extrasväng om det skulle komma regn, men än fanns det inte ett moln på himlen, så det blev raka spåret hemåt. Jag hade bett Mimmi öppna poolen och efter den sista lilla skogsstigen var det bara att sparka av skorna och hoppa rakt ned i poolen och njuta av att ha klarat av utmaningen!

Och vilken känsla! Även om det denna gång var en kortare sträcka var det betydligt varmare. Jag tror att till och med Nathalie tyckte det var lite i varmaste laget mot slutet även om hon sprang med betydligt lättare steg än vad jag gjorde. Att springa så länge i sådan värme var helt klart en häftig upplevelse. Men man klarar ännu en gång mer än vad man tror. Nästa år kommer jag stå på startlinjen mellan Sälen och Mora. Nio mil i den här värmen hade varit ännu tuffare än 56 km, men å andra sidan hade det vart fler depåer, vilket hade underlättat resan.

Lärdomar för dagen:

  • Ha respekt för värmen. Sänk tempot betydligt och ta varje tillfälle att få kyla. Men man lär sig också att hantera det bättre om man utsätter sig för värme. Det går att ta sig framåt även riktigt varma dagar.
  • Öva mer på att äta rätt. Att få energi är svårt när man är överhettad och där är något jag verkligen behöver träna på att börja fylla på depåerna i rätt tid och med rätt bränsle.
  • Fundera mer över vilken rutt som är bäst när det är såpass varmt som det var denna gång. Att kunna kyla ned sig i något vattendrag är verkligen en underbar känsla.
  • Vilket nästa äventyr blir får vi se, men det var definitivt inte den sista ultran trots värmebelastningen. Kroppen är fantastisk på att återhämta sig och senare på kvällen var det inga problem att gå en promenad med hunden och tack vare att jag numera har ett hyfsat bra löpsteg fanns inga smärtor, utan endast klassisk trötthet efter en lång dag i rörelse. 
  • Flera dagar i rörelse lär det bli framöver. Löpning är kul och oavsett om man springer långt eller kort, i solsken eller snöstorm är varje steg ett steg framåt och man kommer närmre och närmre sitt mål. Målet i Mora ligger ännu i framtiden för egen del, men målet att hoppa ner i poolen efter 56 km varm löpning var inte fel det heller! 

Tack för denna gången!

/ Gunnar, platschef för VarjeSteg Kungälv

Lämna ett svar

Shopping cart
Det finns inga produkter i varukorgen!
Fortsätt handla
0