Mathilda klarade av sitt mål under 3h på lidingöloppet och känner en större glädje i löpningen

Nathalie träffade Mathilda och Michaela på duolöpcoaching för några månader sedan innan deras stora utmaning, lidingöloppet på 3 mil. De var mitt uppe i en svensk klassiker och ville finslipa på löptekniken och framförallt bli snabbare/effektivare.

De förstod ganska tidigt att rörelsemönstret handlade om så mycket mer än tid, puls och distans. Mathilda sa till Nathalie efter andra tillfället vi sågs: ”Jag känner en helt annan glädje i löpningen nu! Jag har släppt prestationen i det och det är avslappnande!”

Både Mathilda och Michaela klarade av sitt mål att springa lidingöloppet under 3 timmar men största vinsten måste ändå vara att de hittat glädjen i löpningen!

Här är Mathildas Race Report Lidingöloppet 30k 2019 med egna ord:

”Lidingöloppet 30 km, sista etappen innan jag kunde bocka av En Svensk Klassiker. Jag stod på startlinjen med samma känsla som inför varje lopp jag genomför – jag borde nog ha varit bättre förberedd. Kanske skulle jag ha sprungit lite mer terräng än bara matat asfalt senaste månaden och kanske borde backintervallerna varit något tuffare än vad de faktiskt har varit. Kommer jag klara målet att springa 30 km terräng under 3 timmar? 

Startskottet gick av och jag började försiktigt springa. Planen var att hålla cirka 5.50-tempo första milen och resterande två milen att ligga så nära 6.00-tempo som möjligt. Jag skulle absolut inte trycka på mer första milen även om andra löpare runt om mig stack. Redan någon kilometer in var planen förstörd. Flera flaskhalsar under de första 1-2 kilometrarna gjorde att kilometertiden var högt över 5.50 min/km. När flaskhalsarna släppte och klungan blev lite glesare tänkte jag att jag måste springa in lite tid för att komma tillbaka till min plan. Kilometer efter kilometer avverkades och jag hade ett skönt flow. När jag sneglade ner på klockan såg jag att jag höll ett bra mycket högre tempo än som var planen. Istället för att sakta ner njöt jag av känslan i kroppen av att vara stark och pigg, så jag fortsatte i ett högre tempo än planerat. 

Jag tänkte för mig själv att när jag passerar 15 km måste jag dra ner på tempot för att orka sista hälften, men när jag väl kom dit var kroppen fortfarande fräsch. Så jag matade på och tänkte att jag i stället drar ner på tempot inför sista milen. Terrängen började bli lite mer kuperad men än så länge hade inga backar sugit särskilt hårt och jag kände inte heller av någon smärta i ben, knän eller fötter. Jag hejade glatt på mina medlöpare och ropade till min familj som stod och peppade. Kilometer efter kilometer, backe efter backe. 

Jag skymtade 20 km-skylten och jag fortsatte mata på utan någon större skillnad på tempot. Jag började förbereda mig inför den omtalade Abborrbacken – ska jag gå eller springa? Kroppen är ju pigg men jag har ju fått höra att man kan tjäna på att gå? Abborrbacken kom och jag började försiktigt springa uppför. En kort men relativt brant stegring, sedan planade den ut och sedan en liten stegring igen. Jag tänkte för mig själv ”Var detta allt? Varför pratas det så mycket om denna backen?”Jag fick mycket energi av att jag klarade backen utan några större problem och nu var jag så nära mållinjen. Jag kollade på klockan och började räkna på en uppskattad sluttid. Då insåg jag att jag kommer klara målet under 3 timmar med god marginal. Fortsätter jag att trycka på skulle jag nog kunna komma in under 2:50 till och med. När jag insåg detta var det bara att köra – raka vägen in i mål. 

Jag möts av Karins backe och då började jag känna lite motstånd i benen, men med hjälp av en riktigt peppande publik var backen snabbt avklarad. Nu kvarstod endast några enstaka behagliga och lättsprungna kilometrar. Plötsligt var jag ute ur skogen och sprang på upploppet. Med händerna i luften och ett stolt leende sprang jag mitt allra snabbaste över mållinjen. 

Jag hade inte bara klarat Lidingöloppet 30 km med nästan 12 minuter under mitt mål, utan nu hade jag även genomfört En Svensk Klassiker. Jag var definitivt värd en kanelbulle i målfållan! 

Jag kanske var tillräckligt förberedd för Lidingöloppet trots allt, eller så kanske jag har den skålan med sylt som jag tryckte i mig till frukost att tacka.”

/Mathilda Lundberg

Hur har löpcoachingen hjälpt dig före/under och efter lidingöloppet?

-”Inför loppet tycker jag att löpcoachingen främst har hjälpt mig genom att springa mjukare och medvetet, vilket ledde till att kroppen orkade hålla i träningsplanen inför loppet. Det visade sig även under loppet, jag har absolut inte ett perfekt löpsteg än men det känns betydligt mer skonsamt mot kroppen jämfört med tidigare. Jag tror att det faktum att jag kände mig stark genom loppet beror mycket på en mjukt och medvetet löpsteg som du hjälpt mig med. Jag återhämtade mig väldigt fort efter loppet, vilket också förmodligen beror på ett annorlunda löpsteg och känsla i kroppen jämfört med andra lopp som jag har genomfört. Och som jag tidigare har berättat för dig känner jag en annan glädje i löpningen när jag har ett skönt flow och pigg känsla i kroppen.”

/Mathilda Lundberg

Stort grattis igen Mathilda och Michaela till en fin prestation, och tack för att du delar med dig!

Lämna ett svar