Racereport EB-loppet 15k

EB-Loppet är ett välgörenhetslopp där startavgiften oavkortat går till forskning kring hudsjukdomen Epidermolysis Bullosa (EB), som många gånger beskrivs som “den värsta sjukdom du aldrig har hört talas om”.

Jag värmde först upp ordentligt ca 25 min innan start. Avslutade uppvärmningen med raska 10x80meters spurter ca 80% av min kapacitet. Sista 5 min fram till start höll jag igång lite lätt. Starten gick och jag tog direkt rygg på löpare som jag kände och som jag tidigare aldrig lyckats hålla jämn takt med.

Fokus var att springa avslappnat och inte gå över tröskel för tidigt. Vi blev ett gäng med 4-5 löpare som höll ett härligt tempo. Framför oss var det ytterligare ett 10-tal som vi riktigt snabba.

Solen sken och det var löparpropaganda. Trailbanan var stundtals teknisk och på vissa partier mycket vatten, ibland upp till knäna. Hala spångar fick man ta det lite lugnare.

Efter knappt halva loppet var det kort vätskepaus innan vi drog vidare. Jag la mig i ryggen på duktiga Mervi och det kändes toppen.

Inför loppet valde jag mina mediumdämpade Altra Long Peak vilket jag under loppet ångrade. Då underlaget var så mjukt och blött hade jag lätt kunnat köra med mig lättdämpade Altra King.

Cirka halvvägs in i loppet tog jag täten i min grupp ett tag. Efter någon km körde jag högerfoten in i en sten och jag stod på näsan. De i gruppen frågade hur det gick. Så härligt med trail…alla är alltid som omtänksamma och varnar om hala partier och frågar hur det är om man ser någon som står stilla, går eller står på näsan. Foten hög till och det ”sökte mig”. Jag släppte förbi gruppen och tog det lugnare ett par minuter. Jag har ju lärt mig att inte rusa på när adrenalinet pumpar efter en vurpa.

Efter en km var jag ifatt några i gruppen. Jag låg i ryggarna och löpte på så avslappnat jag bara kunde. På en snabb raksträcka klarade jag inte av att hänga på och gruppen löstes upp. Det gjorde helt enkelt för ont i foten.

En km kvar hämtade jag upp en ung tjej som var oerhört stark och med grym kondis. Jag stack ifrån henne 100 meter kvar. In i mål stod ”min tidigare grupp” och det såg som om de precis kommit i mål. Vi kramade varandra och jag gick fram till den unga tjejen (+20år) och berömde hennes styrka. Hon sa att hon inte brukar springa sådana lopp utan tränar mycket annat. Jag sa till henne att hon troligen hade vunnit hela loppet om hon sprungit mer naturligt. Gav henne lite småtips som hon uppskattade och jag tipsade henne om VarjeSteg. Vilken talang säger jag!

Efter loppet blev det sedvanlig analys med några andra löpare och vi tog i mål några från de kortare distanserna. Sedan gick jag ner i Kårsjön och sköljde av smuts samt kylde ner benen lite. Så gott!

Arrangörerna sa att trailbanan var 15.5km…min Strava sa 15.9km. Tiden blev 1.31 och ca 275 höjdmeter.

Summering: Har aldrig känt mig så stark i ett lopp. Har aldrig känt mig så ”otrött” efter ett lopp. Jag kommer tillbaks.

/Patrik

Lämna ett svar