Att springa under graviditet

I helgen sprang jag ett halvmaraton 21km på 500 höjdmeter när jag är gravid i v 24.

Det är många som frågar mig hur man bör träna när man är gravid, och om man överhuvudtaget kan springa?

Det är såklart individuellt och beror även på hur mycket man sprungit innan man blev gravid. Men det viktigaste av allt är att lyssna på kroppen. Vår kropp är fantastiskt på att ge signaler om det är fel, det gäller bara att tro på att man känner sin kropp så pass väl. Det är kropps-medvetenhet och -kännedom som jag tillsammans med VarjeSteg vill förmedla.

Jag är nu gravid i v 24 och har kunnat springa hela graviditeten mer eller mindre. Jag hade ett avbrott på någon vecka då mitt illamående var extremt. Vid båda mina graviditeter har jag haft extremt mycket illamående (såpass att jag spyr hela dagar konstant och knappt kommer ur sängen) men har nu fått hjälp tack vare tabletter. Det är väldigt fysiskt och psykiskt påfrestande att må så illa hela tiden så jag är tacksam för att det finns hjälp att få. Jag mår därför bättre nu än vid min förra graviditet.

Något jag märkte hjälpte mot illamåendet var faktiskt att jogga korta sträckor eller annan träning, och eftersom jag visste det sen min förra graviditet har jag vågat lyssna mer på min kropp den här gången och göra det jag tror är bäst för mig. Rörelse hjälper faktiskt mot det mesta! Jag minns från min förra graviditet att jag gick till gymmet samtidigt som jag spydde på vägen, men efter passet var illamåendet som bortblåst. Jag tränade givetvis ett lugnt pass och märkte att illamåendet stannade av vid pulshöjande aktivitet.

I Lördags bestämde jag och min goda vän Kristina oss för att prova på en Backyard. Det är ett lopp där man springer 6,7km med start varje hel timma och man springer så många varv man vill och orkar. Det känns som ett väldigt bra upplägg när man är gravid och man kan välja att avsluta när man känner för det.

Vi tänkte bara ta ett varv i taget och njuta av nuet. Just denna backyarden var väldigt backig, närmare 150 höjdmeter per varv.

Vi sprang på och det kändes härligt, efter ett varv kändes benen pigga och vi kunde båda fortsätta. Efter andra varvet kände jag mig ännu piggare och fortsatte på ett tredje, mot slutet av det tredje varvet kände jag att kroppen tyckte att de fick räcka. Jag mådde mycket bra på kvällen och kunde jogga dagen därpå och även idag, två dagar senare.

Men en viktig skillnad är hastigheten, att man känner att man kan springa kontrollerat! Man behöver inte springa så fort! Njut av din rörelse och släpp prestationen.

Om vi ser tillbaka på livet när vi människor levde på savannen som vi gjort i miljontals år så förstår man ganska snabbt att vi måste ha sprungit hela tiden för att överleva. Det är något som fanns naturligt i vår vardag och det är därför löpning är något helt naturligt för oss. Det är inget som ska vara ”hårt” mot kroppen utan det mest naturliga som finns.

För att förändra en art genom evolutionen krävs mycket lång tid, mycket längre tid än den hastighet som vårt samhälle och levnadssätt har förändrats de senaste hundra åren. Det innebär att vi fortfarande är skapta för ett liv på savannen med mycket rörelse. Våra kroppar mår bäst av rörelse!

Nästa gång du tror att du inte är gjord för att springa, tänk om! Smärta betyder förändra. Lär dig att förstå kroppens signaler, för den gör allt den kan för att få dig att förstå. 

Vill du ha hjälp att lättare förstå kroppens signaler så bokar du in ett coachningtillfälle här:

Lämna ett svar