Racereport Sylvesterloppet 2018

Ja, vart ska jag börja? Jag kan inte riktigt fatta att jag slog PB igår efter en ganska lång tids kämpande. Jag hade nästan börjat tro att jag bara är uthållig. Men kroppen har besvarat väldigt bra på den senaste träningen och jag har känt mig i väldigt bra form. Men jag vågade ändå inte hoppas på något PB då jag ofta blivit besviken, och valt att inte fokusera på tider utan på känslan.

Före loppet blev jag bjuden på amerikanska pannkakor av mamma, världens bästa uppladdning! Vår dotter Ellie hade en tuff natt och jag hade inte fått mycket sömn, så jag undrade hur det här skulle gå…

Strax innan loppet mötte jag upp några vänner till mig, Kristina, och hennes sambo Johan som är ledare ihop med mig på Runacademy. Vi möttes en halvtimma innan starten och de hade bestämt sig att springa i sista stund. Jag bestämde mig den 27e december, men jag har haft loppet i baktanke hela tiden. Men eftersom jag laddar inför ett ultralopp om ca 1,5 vecka har det tagit största fokus.

Vi värmde upp rejält med några spurter. Detta kan jag verkligen rekommendera alla eftersom det är otroligt svårt att ”värma upp för mycket”! Det är mycket vanligare att man värmer upp för lite! Då kan man t ex få kramp, håll eller en känsla av att de blir väldigt jobbigt i början av loppet och man kommer inte in i löpningen förrän senare. Var inte rädd för att få upp pulsen innan loppet! Det här är något som har hjälpt mig väldigt mycket. Dessutom släpper du på mycket nervositet.

Jag ställde mig på startlinjen tillsammans med Kristina och Johan, fortfarande ovetandes om vilket tempo jag skulle köra. Jag träffade flera trevliga människor där! Allt från ledare i Runacademy till löpare från IFK Skövde så det var väldigt roligt att stå på startlinjen och prata! Kändes knappt som att jag skulle springa ett lopp där och då förrän fyrverkerierna sattes igång. 

Starten gick och det kändes som ett bra tempo från start, jag hade bestämt mig för att köra på känsla och inte kolla på pulsklockan överhuvudtaget. Jag höll ca 4:07 tempo de första två kilometrarna, och nu i efterhand förstår jag ju varför det blev tufft mellan kilometer 2 och 4, det blev en väldigt snabb start. Jag försökte slappna av ännu mer i steget och efter 4km släppte allt och nu kom den där känslan jag letade efter, avslappning och lätthetskänsla som rullade på ända in i mål. 

En fantastisk känsla där jag kände mig behagligt trött och inte att jag på något sätt behövde kämpa. Resterande kilometrar snittade mellan 4:22-4:35. 

Vid 9km kom en dam vid sidan av mig och vi hejade på varandra ända in i mål, men sista 400m spurtade jag förbi och i mål. Enligt pulsklockan passerade jag 5 kilometer på 21:45 och 10km på 44:13, men i mål stannade klockan på 44:49!

Jag är otroligt stolt och nöjd över min prestation och jag är övertygad om att mitt rörelsemönster har varit en stol del av det, och framförallt hur man mår i kroppen efteråt.

Behöver du hjälp med träningsupplägg? Eller hur du blir skonsam och effektiv i din löpning? 

Lämna ett svar